| 15 Kapitlet |
1 |
En tid härefter kom HERRENS ord i en syn till Abram; han sade: »Frukta icke, Abram, jag är din sköld, din lön skall bliva mycket stor.» -
|
2 |
Men Abram sade: »Herre, HERRE, vad vill du då giva mig? Jag går ju barnlös bort, och arvinge till mitt hus bliver en man från Damaskus, Elieser.» -
|
3 |
Och Abram sade ytterligare: »Mig har du icke givit någon livsfrukt; en av mitt husfolk skall bliva min arvinge.» -
|
4 |
Men se, HERRENS ord kom till honom; han sade: »Nej, denne skall icke bliva din arvinge, utan en som utgår från ditt eget liv skall bliva din arvinge.» -
|
5 |
Och han förde honom ut och sade: »Skåda upp till himmelen, och räkna stjärnorna, om du kan räkna dem.» Och han sade till honom: »Så skall din säd bliva.» -
|
6 |
Och han trodde på HERREN; och han räknade honom det till rättfärdighet. -
|
7 |
Och han sade till honom: »Jag är HERREN, som har fört dig ut från det kaldeiska Ur för att giva dig detta land till besittning.» -
|
8 |
Han svarade: »Herre, HERRE, varav skall jag veta att jag skall besitta det?» -
|
9 |
Då sade han till honom: »Tag åt mig en treårig kviga, en treårig get och en treårig vädur, därtill en turturduva och en ung duva.» -
|
10 |
Och han tog åt honom alla dessa djur och styckade dem mitt itu och lade styckena mitt emot varandra; dock styckade han icke fåglarna. -
|
11 |
Och rovfåglarna slogo ned på de döda kropparna, men Abram drev bort dem. -
|
12 |
När nu solen var nära att gå ned och en tung sömn hade fallit på Abram, se, då kom en förskräckelse över honom och ett stort mörker. -
|
13 |
Och han sade till Abram: »Det skall du veta, att din säd skall komma att leva såsom främlingar i ett land som icke tillhör dem, och de skola där vara trälar, och man skall förtrycka dem; så skall ske i fyra hundra år.» -
|
14 |
Men det folk vars trälar de bliva skall jag ock döma. Sedan skola de draga ut med stora ägodelar. -
|
15 |
Men du själv skall gå till dina fäder i frid och bliva begraven i en god ålder. -
|
16 |
Och i det fjärde släktet skall din säd komma hit tillbaka. Ty ännu hava icke amoréerna fyllt sin missgärnings mått.» -
|
17 |
Då nu solen hade gått ned och det hade blivit alldeles mörkt, syntes en rykande ugn med flammande låga, som for fram mellan styckena. -
|
18 |
På den dagen slöt HERREN ett förbund med Abram och sade: »Åt din säd skall jag giva detta land, från Egyptens flod ända till den stora floden, till floden Frat: -
|
19 |
kainéernas, kenaséernas, kadmonéernas, -
|
20 |
hetiternas, perisséernas, rafaéernas, -
|
21 |
amoréernas, kananéernas, girgaséernas och jebuséernas land.» -
|