10 Kapitlet

  Då nu Esra så bad och bekände, där han låg gråtande framför Guds hus, församlade sig till honom av Israel en mycket stor skara, män, kvinnor och barn; ty också folket grät bitterligen.  

-

  Och Sekanja, Jehiels son, av Ulams barn, tog till orda och sade till Esra: »Ja, vi hava varit otrogna mot vår Gud, i det att vi hava tagit till oss främmande kvinnor från de andra folken här i landet. Dock finnes ännu hopp för Israel.  

-

  Så låt oss nu sluta ett förbund med vår Gud, att vi, i kraft av Herrens rådslut och de mäns som frukta för vår Guds bud, vilja avlägsna ifrån oss alla sådana kvinnor jämte deras barn; så bör ju ske efter lagen.  

-

  Stå upp, ty dig åligger denna sak, och vi vilja vara med dig. Var frimodig och grip verket an.»  

-

  Då stod Esra upp och tog en ed av de översta bland prästerna, leviterna och hela Israel, att de skulle göra såsom det var sagt; och de gingo eden.  

-

  Och Esra stod upp från platsen framför Guds hus och gick in i Johanans, Eljasibs sons, tempelkammare. Och när han hade kommit dit, kunde han varken äta eller dricka; så sörjde han över den otrohet som de återkomna fångarna hade begått.  

-

  Och man lät utropa i Juda och Jerusalem, bland alla dem som hade återkommit ifrån fångenskapen, att de skulle församla sig i Jerusalem;  

-

  och vilken som icke komme till den tredje dagen därefter, i enlighet med furstarnas och de äldstes beslut, hans hela egendom skulle givas till spillo, och han själv skulle avskiljas från de återkomna fångarnas församling.  

-

  Så församlade sig då alla Judas och Benjamins män i Jerusalem till den tredje dagen, det är på tjugonde dagen i nionde månaden; och allt folket stannade på den öppna platsen vid Guds hus, skälvande både på grund av den sak som förelåg och på grund av det starka regnet.  

-

  Och prästen Esra stod upp och sade till dem: »I haven varit otrogna, i det att I haven tagit till eder främmande kvinnor och därigenom ökat Israels skuld.  

-

  Men bekännen det nu, HERREN, edra fäders Gud, till pris, och gören hans vilja: skiljen eder från de andra folken här i landet och från de främmande kvinnorna.»  

-

  Då svarade hela församlingen och sade med hög röst: »Såsom du har sagt, så tillkommer det oss att göra.  

-

  Men folket är talrikt, och regntiden är nu inne, och man kan icke stå härute; detta ärende kan ej heller avslutas på en dag eller två, ty vi hava mycket förbrutit oss härutinnan.  

-

  Må därför våra furstar stå redo för hela församlingen, och må alla i våra städer, som hava tagit till sig främmande kvinnor, infinna sig på bestämda tider, och med dem de äldste i var stad och domarna där, till dess att vi hava avvänt ifrån oss vår Guds vredes glöd i denna sak.»  

-

  Allenast Jonatan, Asaels son, och Jaseja, Tikvas son, trädde upp häremot, och Mesullam jämte leviten Sabbetai understödde dem.  

-

  Men de som hade återkommit ifrån fångenskapen gjorde såsom det var sagt. Och man utsåg prästen Esra och några av huvudmännen för familjerna, efter de särskilda familjerna, alla namngivna; och på första dagen i tionde månaden satte de sig att rannsaka härom.  

-

  Och till första dagen i första månaden hade de avslutat rannsakningen om allt som angick de män vilka hade tagit till sig främmande kvinnor.  

-

  Bland prästernas söner befunnos följande hava tagit till sig främmande kvinnor: Av Jesuas, Josadaks sons, barn och hans bröder: Maaseja, Elieser, Jarib och Gedalja,  

-

  vilka nu gåvo sin hand därpå att de skulle avlägsna ifrån sig sina kvinnor; och de skulle frambära en vädur såsom skuldoffer för den skuld de hade ådragit sig;  

-

  av Immers barn: Hanani och Sebadja;  

-

  av Harims barn: Maaseja, Elia, Semaja, Jehiel och Ussia;  

-

  av Pashurs barn: Eljoenai, Maaseja, Ismael, Netanel, Josabad och Eleasa.  

-

  Av leviterna: Josabad, Simei och Kelaja, som ock hette Kelita, Petaja, Juda och Elieser;  

-

  av sångarna: Eljasib; av dörrvaktarna: Sallum, Telem och Uri.  

-

  Av det övriga Israel: av Pareos' barn: Ramja, Issia, Malkia Mijamin, Eleasar, Malkia och Benaja;  

-

  av Elams barn: Mattanja, Sakarja, Jehiel, Abdi, Jeremot och Elia;  

-

  av Sattus barn: Eljoenai, Eljasib, Mattanja, Jeremot, Sabad och Asisa;  

-

  av Bebais barn: Johanan, Hananja, Sabbai, Atlai;  

-

  av Banis barn: Mesullam, Malluk, Adaja, Jasub, Seal och Jeremot;  

-

  av Pahat-Moabs barn: Adna och Kelal, Benaja, Maaseja, Mattanja, Besalel, Binnui och Manasse;  

-

  vidare Harims barn: Elieser, Issia, Malkia, Semaja, Simeon,  

-

  Benjamin, Malluk, Semarja;  

-

  av Hasums barn: Mattenai, Mattatta, Sabad, Elifelet, Jeremai, Manasse, Simei;  

-

  av Banis barn: Maadai, Amram och Uel,  

-

  Benaja, Bedeja, Keluhi,  

-

  Vanja, Meremot, Eljasib,  

-

  Mattanja, Mattenai och Jaasu,  

-

  vidare Bani, Binnui, Simei,  

-

  vidare Selemja, Natan och Adaja,  

-

  Maknaddebai, Sasai, Sarai,  

-

  Asarel, Selemja, Semarja,  

-

  Sallum, Amarja, Josef;  

-

  av Nebos barn: Jegiel, Mattitja, Sabad, Sebina, Jaddu, Joel och Benaja.  

-

  Alla dessa hade tagit främmande kvinnor till hustrur; och bland dessa funnos kvinnor som hade fött barn.  

-