12 Kapitlet

  Därefter tog Job till orda och sade:  

-

  Ja, visst ären I det rätta folket, och med eder kommer visheten att dö ut!  

-

  Dock, jämväl jag har förstånd så gott som I, icke står jag tillbaka för eder; ty vem är den som ej begriper slikt?  

-

  Så måste jag då vara ett åtlöje för min vän, jag som fick svar, så snart jag ropade till Gud; man ler åt en som är rättfärdig och ostrafflig!  

-

  Ja, med förakt ses olyckan av den som står säker; förakt väntar dem vilkas fötter vackla.  

-

  Men förhärjares hyddor åtnjuta frid, och trygghet få sådana som trotsa Gud, de som hava sin gud i sin hand.  

-

  Men fråga du boskapen, den må undervisa dig, och fåglarna under himmelen, de må upplysa dig;  

-

  eller tala till jorden, hon må undervisa dig, fiskarna i havet må giva dig besked.  

-

  Vem kan icke lära genom allt detta att det är HERRENS hand som har gjort det?  

-

  I hans han är ju allt levandes själ och alla mänskliga varelsers anda.  

-

  Skall icke öra pröva orden, likasom munnen prövar matens smak?  

-

  Vishet tillkommer ju de gamle och förstånd dem som länge hava levat.  

-

  Hos Honom finnes vishet och makt, hos honom råd och förstånd.  

-

  Se, vad han river ned, det bygges ej upp; för den han spärrar inne kan ingen upplåta.  

-

  Han håller vattnen tillbaka -- se, se då bliver där torrt, han släpper dem lösa, då fördärva de landet.  

-

  Hos honom är kraft och klokhet, den förvillade och förvillaren äro båda i hans hand.  

-

  Rådsherrar utblottar han, han för dem i landsflykt, och domare gör han till dårar.  

-

  Han upplöser konungars välde och sätter fångbälte om deras höfter.  

-

  Präster utblottar han, han för dem i landsflykt, och de säkrast rotade kommer han på fall.  

-

  Välbetrodda män berövar han målet och avhänder de äldste deras insikt.  

-

  Han utgjuter förakt över furstar och lossar de starkes gördel.  

-

  Han blottar djupen, så att de ej höljas av mörker, dödsskuggan drager han fram i ljuset.  

-

  Han låter folkslag växa till -- och förgör dem; han utvidgar deras gränser, men för dem sedan bort.  

-

  Stamhövdingar i landet berövar han förståndet, han leder dem vilse i väglösa ödemarker.  

-

  De famla i mörkret och hava intet ljus, han kommer dem att ragla såsom druckna.  

-