20 Kapitlet

  Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:  

-

  På sådant tal giva mina tankar mig ett svar, än mer, då jag nu är så upprörd i mitt inre.  

-

  Smädlig tillrättavisning måste jag höra, och man svarar mig med munväder på förståndigt tal.  

-

  Vet du då icke att så har varit från evig tid, från den stund då människor sattes på jorden:  

-

  att de ogudaktigas jubel varar helt kort och den gudlöses glädje ett ögonblick?  

-

  Om än hans förhävelse stiger upp till himmelen och hans huvud når intill molnen,  

-

  Så förgås han dock för alltid och aktas lik sin träck; de som sågo honom måste fråga: »Var är han?»  

-

  Lik en dröm flyger han bort, och ingen finner honom mer; han förjagas såsom en syn om natten.  

-

  Det öga som såg honom ser honom icke åter, och hans plats får ej skåda honom mer.  

-

  Hans barn måste gottgöra hans skulder till de arma, hans händer återbära hans vinning.  

-

  Bäst ungdomskraften fyller hans ben, skall den ligga i stoftet med honom.  

-

  Om än ondskan smakar ljuvligt i hans mun, så att han gömmer den under sin tunga,  

-

  är rädd om den och ej vill gå miste därom, utan håller den förvarad inom sin gom,  

-

  så förvandlas denna kost i hans inre, bliver huggormsetter i hans liv.  

-

  Den rikedom han har slukat måste han utspy; av Gud drives den ut ur hans buk.  

-

  Ja, huggormsgift kommer han att dricka, av etterormens tunga bliver han dräpt.  

-

  Ingen bäck får vederkvicka hans syn, ingen ström med flöden av honung och gräddmjölk.  

-

  Sitt fördärv måste han återbära, han får ej njuta därav; hans fröjd svarar ej mot den rikedom han har vunnit.  

-

  Ty mot de arma övade han våld och lät dem ligga där; han rev till sig hus som han ej kan hålla vid makt.  

-

  Han visste ej av någon ro för sin buk, men han skall icke rädda sig med sina skatter.  

-

  Intet slapp undan hans glupskhet, därför äger och hans lycka intet bestånd.  

-

  Mitt i hans överflöd påkommer honom nöd, och envar eländig vänder då mot honom sin hand.  

-

  Ja, så måste ske, för att hans buk må bliva fylld; sin vredes glöd skall Gud sända över honom och låta den tränga såsom ett regn in i hans kropp.  

-

  Om han flyr undan för vapen av järn, så genomborras han av kopparbågens skott.  

-

  När han då drager i pilen och den kommer ut ur hans rygg, när den ljungande udden kommer fram ur hans galla, då falla dödsfasorna över honom.  

-

  Idel mörker är förvarat åt hans skatter; till mat gives honom eld som brinner utan pust, den förtär vad som är kvar i hans hydda.  

-

  Himmelen lägger hans missgärning i dagen, och jorden reser sig upp emot honom.  

-

  Vad som har samlats i hans hus far åter sin kos, likt förrinnande vatten, på vredens dag.  

-

  Sådan lott får en ogudaktig människa av Gud, sådan arvedel har av Gud blivit bestämd åt henne.  

-