24 Kapitlet

  Varför har den Allsmäktige inga räfstetider i förvar? varför få hans vänner ej skåda hans hämndedagar?  

-

  Se, råmärken flyttar man undan, rövade hjordar driver man i bet;  

-

  de faderlösas åsna för man bort och tager änkans ko i pant.  

-

  Man tränger de fattiga undan från vägen, de betryckta i landet måste gömma sig med varandra.  

-

  Ja, såsom vildåsnor måste de leva i öknen; dit gå de och möda sig och söka något till täring; hedmarken är det bröd de hava åt sina barn.  

-

  På fältet få de till skörd vad boskap plägar äta, de hämta upp det sista i den ogudaktiges vingård.  

-

  Nakna ligga de om natten, berövade sina kläder; de hava intet att skyla sig med i kölden.  

-

  Av störtskurar från bergen genomdränkas de; de famna klippan, ty de äga ej annan tillflykt.  

-

  Den faderlöse slites från sin moders bröst, och den betryckte drabbas av utpantning.  

-

  Nakna måste de gå omkring, berövade sina kläder, hungrande nödgas de bära på kärvar.  

-

  Inom sina förtryckares murar måste de bereda olja, de få trampa vinpressar och därvid lida törst.  

-

  Utstötta ur människors samfund jämra de sig, ja, från dödsslagnas själar uppstiger ett rop. Men Gud aktar ej på vad förvänt som sker.  

-

  Andra hava blivit fiender till ljuset; de känna icke dess vägar och hålla sig ej på dess stigar.  

-

  Vid dagningen står mördaren upp för att dräpa den betryckte och fattige; och om natten gör han sig till tjuvars like.  

-

  Äktenskapsbrytarens öga spejar efter skymningen, han tänker: »Intet öga får känna igen mig», och sätter så ett täckelse framför sitt ansikte.  

-

  När det är mörkt, bryta sådana sig in i husen, men under dagen stänga de sig inne; ljuset vilja de icke veta av.  

-

  Ty det svarta mörkret räknas av dem alla såsom morgon, med mörkrets förskräckelser äro de ju förtrogna.  

-

  »Men hastigt», menen I, »ryckes en sådan bort av strömmen, förbannad bliver hans del i landet; till vingårdarna får han ej mer styra sina steg.  

-

  Såsom snövatten förtäres av torka och hetta, så förtär dödsriket den som har syndat.  

-

  Hans moders liv förgäter honom, maskar frossa på honom, ingen finnes, som bevarar hans minne; såsom ett träd brytes orättfärdigheten av.  

-

  Så går det, när någon plundrar den ofruktsamma, som intet föder, och när någon icke gör gott mot änkan.»  

-

  Ja, men han uppehåller ock våldsmännen genom sin kraft, de få stå upp, när de redan hade förlorat hoppet om livet;  

-

  han giver dem trygghet, så att de få vila, och hans ögon vaka över deras vägar.  

-

  När de hava stigit till sin höjd, beskäres dem en snar hädanfärd, de sjunka då ned och dö som alla andra; likasom axens toppar vissna de bort.  

-

  Är det ej så, vem vill då vederlägga mig, vem kan göra mina ord om intet?  

-