28 Kapitlet

  Silvret har ju sin gruva, sin fyndort har guldet, som man renar;  

-

  järn hämtas upp ur jorden, och stenar smältas till koppar.  

-

  Man sätter då gränser för mörkret, och rannsakar ned till yttersta djupet,  

-

  Där spränger man schakt långt under markens bebyggare, där färdas man förgäten djupt under vandrarens fot, där hänger man svävande, fjärran ifrån människor.  

-

  Ovan ur jorden uppväxer bröd, men därnere omvälves den såsom av eld.  

-

  Där, bland dess stenar, har safiren sitt fäste, guldmalm hämtar man ock där.  

-

  Stigen ditned är ej känd av örnen, och falkens öga har ej utspanat den;  

-

  den har ej blivit trampad av stolta vilddjur, intet lejon har gått därfram.  

-

  Ja, där bär man hand på hårda stenen; bergen omvälvas ända ifrån rötterna.  

-

  In i klipporna bryter man sig gångar, där ögat får se allt vad härligt är.  

-

  Vattenådror täppas till och hindras att gråta. Så dragas dolda skatter fram i ljuset.  

-

  Men visheten, var finnes hon, och var har förståndet sin boning?  

-

  Priset för henne känner ingen människa; hon står ej att finna i de levandes land.  

-

  Djupet säger: »Hon är icke här», och havet säger: »Hos mig är hon icke.»  

-

  Hon köper icke för ädlaste metall, med silver gäldas ej hennes värde.  

-

  Hon väges icke upp med guld från Ofir, ej med dyrbar onyx och safir.  

-

  Guld och glas kunna ej liknas vid henne; hon får ej i byte mot gyllene klenoder.  

-

  Koraller och kristall må icke ens nämnas; svårare är förvärva vishet än pärlor.  

-

  Etiopisk topas kan ej liknas vid henne; hon väges icke upp med renaste guld.  

-

  Ja, visheten, varifrån kommer väl hon, och var har förståndet sin boning?  

-

  Förborgad är hon för alla levandes ögon, för himmelens fåglar är hon fördold;  

-

  avgrunden och döden giva till känna; »Blott hörsägner om henne förnummo våra öron.»  

-

  Gud, han är den som känner vägen till henne, han är den som vet var hon har sin boning.  

-

  Ty han förmår skåda till jordens ändar, allt vad som finnes under himmelen ser han.  

-

  När han mätte ut åt vinden dess styrka och avvägde vattnen efter mått,  

-

  när han stadgade en lag för regnet och en väg för tordönets stråle,  

-

  då såg han och uppenbarade henne, då lät han henne stå fram, då utforskade han henne.  

-

  Och till människorna sade han så: »Se Herrens fruktan, det är vishet, och att fly det onda är förstånd.»  

-