34 Kapitlet

  Och Elihu tog till orda och sade:  

-

  Hören, I vise, mina ord; I förståndige, lyssnen till mig.  

-

  Örat skall ju pröva orden, och munnen smaken hos det man vill äta.  

-

  Må vi nu utvälja åt oss vad rätt är, samfällt söka förstå vad gott är.  

-

  Se, Job har sagt: »Jag är oskyldig. Gud har förhållit mig min rätt.  

-

  Fastän jag har rätt, måste jag stå såsom lögnare; dödsskjuten är jag, jag som intet har brutit.»  

-

  Var finnes en man som är såsom Job? Han läskar sig med bespottelse såsom med vatten,  

-

  han gör sig till ogärningsmäns stallbroder och sällar sig till ogudaktiga människor.  

-

  Ty han säger: »Det gagnar en man till intet, om han håller sig väl med Gud.»  

-

  Hören mig därför, I förståndige män: Bort det, att Gud skulle begå någon orätt, att den Allsmäktige skulle göra vad orättfärdigt är!  

-

  Nej, han vedergäller var människa efter hennes gärningar och lönar envar såsom hans vandel har förtjänat.  

-

  Ty Gud gör i sanning intet som är orätt, den Allsmäktige kan icke kränka rätten.  

-

  Vem har bjudit honom att vårda sig om jorden, och vem lade på honom bördan av hela jordens krets?  

-

  Om han ville tänka allenast på sig själv och åter draga till sig sin anda och livsfläkt,  

-

  då skulle på en gång allt kött förgås, och människorna skulle vända åter till stoft.  

-

  Men märk nu väl och hör härpå, lyssna till vad mina ord förkunna.  

-

  Skulle den förmå regera, som hatade vad rätt är? Eller fördömer du den som är den störste i rättfärdighet?  

-

  Får man då säga till en konung: »Du ogärningsman», eller till en furste: »Du ogudaktige»?  

-

  Gud har ju ej anseende till någon hövdings person, han aktar den rike ej för mer än den fattige, ty alla äro de hans händers verk.  

-

  I ett ögonblick omkomma de, mitt i natten: folkhopar gripas av bävan och förgås, de väldige ryckas bort, utan människohand.  

-

  Ty hans ögon vakta på var mans vägar, och alla deras steg, dem ser han.  

-

  Intet mörker finnes och ingen skugga så djup, att ogärningsmän kunna fördölja sig däri.  

-

  Ty länge behöver Gud ej vakta på en människa, innan hon måste stå till doms inför honom.  

-

  Han krossar de väldige utan rannsakning och låter så andra träda fram i deras ställe.  

-

  Ja, han märker väl vad de göra, han omstörtar dem om natten och låter dem förgås.  

-

  Såsom ogudaktiga tuktar han dem öppet, inför människors åsyn,  

-

  eftersom de veko av ifrån honom och ej aktade på alla hans vägar.  

-

  De bragte så den armes rop inför honom, och rop av betryckta fick han höra.  

-

  Vem vågar då fördöma, om han stillar larmet? Ja, vem vill väl skåda honom, om han döljer sitt ansikte, för ett folk eller för en enskild man,  

-

  när han vill rycka makten ifrån gudlösa människor och hindra dem att bliva snaror för folket?  

-

  Kan man väl säga till Gud: »Jag måste lida, jag som ändå intet har förbrutit.  

-

  Visa mig du vad som går över mitt förstånd; om jag har gjort något orätt, vill jag då ej göra så mer.»  

-

  Skall då han, för ditt klanders skull, giva vedergällning såsom du vill? Du själv, och icke jag, må döma därom; ja, tala du ut vad du menar.  

-

  Men kloka män skola säga så till mig, visa män, när de få höra mig:  

-

  »Job talar utan någon insikt, hans ord äro utan förstånd.»  

-

  Så må nu Job utstå prövningar allt framgent, då han vill försvara sig på ogärningsmäns sätt.  

-

  Till sin synd lägger han ju uppenbar ondska, oss till hån slår han ihop sina händer och talar stora ord mot Gud.  

-