41 Kapitlet

  Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?  

-

  Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.  

-

  Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.  

-

  Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par?  

-

  Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.  

-

  Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling.  

-

  Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem.  

-

  Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt.  

-

  När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.  

-

  Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur.  

-

  Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet.  

-

  Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap.  

-

  På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet.  

-

  Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.  

-

  Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen.  

-

  När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans.  

-

  Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar.  

-

  Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä.  

-

  Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå;  

-

  ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar.  

-

  På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.  

-

  Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.  

-

  Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.  

-

  Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han.  

-

  På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.  

-