18 Kapitlet

  För sångmästaren; av HERRENS tjänare David, som talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och ur Sauls våld.  

-

  Han sade: Hjärtligen kär har jag dig, HERRE, min starkhet,  

-

  HERRE, mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn.  

-

  HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.  

-

  Dödens band omvärvde mig, och fördärvets strömmar förskräckte mig.  

-

  Dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig.  

-

  Men jag åkallade HERREN i min nöd och ropade till min Gud. Han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop inför honom kom till hans öron.  

-

  Då skalv jorden och bävade, och bergens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.  

-

  Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun; eldsglöd ljungade från honom.  

-

  Och han sänkte himmelen och for ned, och töcken var under hans fötter.  

-

  Han for på keruben och flög, han svävade på vindens vingar.  

-

  Han gjorde mörker till sitt täckelse, till en hydda som omslöt honom; mörka vatten, tjocka moln.  

-

  Av glansen framför honom veko molnen undan; hagel föll, och eldsglöd for ned.  

-

  Och HERREN dundrade i himmelen, den Högste lät höra sin röst; hagel föll, och eldsglöd for ned.  

-

  Han sköt sina pilar och förskingrade dem, ljungeldar i mängd och förvirrade dem.  

-

  Vattnens bäddar kommo i dagen, och jordens grundvalar blottades, för din näpst, o HERRE, för din vredes stormvind.  

-

  Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.  

-

  Han räddade mig från min starke fiende och från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.  

-

  De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.  

-

  Han förde mig ut på rymlig plats; han räddade mig, ty han hade behag till mig.  

-

  HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.  

-

  Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;  

-

  nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och hans stadgar lät jag icke vika ifrån mig.  

-

  Så var jag ostrafflig inför honom och tog mig till vara för missgärning.  

-

  Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet inför hans ögon.  

-

  Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig man bevisar du dig ostrafflig.  

-

  Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.  

-

  Ty du frälsar ett betryckt folk, men stolta ögon ödmjukar du.  

-

  Ja, du låter min lampa brinna klart; HERREN, min Gud, gör mitt mörker ljuset.  

-

  Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, och med min Gud stormar jag murar.  

-

  Guds väg är ostrafflig; HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.  

-

  Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa utom vår Gud?  

-

  Gud, du som omgjordade mig med kraft och lät min väg vara lyckosam,  

-

  du som gjorde mina fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,  

-

  du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!  

-

  Du gav mig din frälsnings sköld, och din högra hand stödde mig, och ditt saktmod gjorde mig stor;  

-

  du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.  

-

  Jag förföljde mina fiender och hann upp dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.  

-

  Jag slog dem, så att de icke mer kunde resa sig; de föllo under mina fötter.  

-

  Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.  

-

  Mina fiender drev du på flykten för mig, och dem som hatade mig förgjorde jag.  

-

  De ropade, men det fanns ingen som frälste; till HERREN, men han svarade dem icke.  

-

  Och jag stötte dem sönder till stoft för vinden, jag kastade ut dem såsom orenlighet på gatan.  

-

  Du räddade mig ur folkets strider, du satte mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.  

-

  Vid blotta ryktet hörsammade de mig; främlingar visade mig underdånighet.  

-

  Ja, främlingarnas mod vissnade bort; med bävan övergåvo de sina borgar.  

-

  HERREN lever! Lovad vare min klippa, och upphöjd vare min frälsnings Gud!  

-

  Gud, som har givit mig hämnd och tvingat folken under mig;  

-

  du som har befriat mig från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!  

-

  Fördenskull vill jag tacka dig bland hedningarna, HERRE, och lovsjunga ditt namn.  

-

  Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.  

-