| 27 Kapitlet |
1 |
Av David. HERREN är mitt ljus och min frälsning; för vem skulle jag frukta? HERREN är mitt livs värn; för vem skulle jag rädas? -
|
2 |
När de onda draga emot mig och vilja uppsluka mig, då stappla de själva och falla, mina motståndare och fiender. -
|
3 |
Om ock en här lägrar sig mot mig, så fruktar ändå icke mitt hjärta; om krig uppstår mot mig, så är jag dock trygg. -
|
4 |
Ett har jag begärt av HERREN, därefter traktar jag: att jag må få bo i HERRENS hus i alla mina livsdagar, för att skåda HERRENS ljuvlighet och betrakta hans tempel. -
|
5 |
Ty han döljer mig i sin hydda på olyckans dag, han beskärmar mig i sitt tjäll, han för mig upp på en klippa. -
|
6 |
Och nu skall mitt huvud resa sig över mina fiender runt omkring mig, och jag vill offra i hans hydda jublets offer, jag vill sjunga till HERRENS ära och lovsäga honom. -
|
7 |
Hör, o HERRE! Jag höjer min röst och ropar, var mig nådig och svara mig. -
|
8 |
Mitt hjärta förehåller dig ditt ord: »Söken mitt ansikte.» Ja, ditt ansikte, HERRE, söker jag; -
|
9 |
fördölj icke ditt ansikte för mig. Driv icke bort din tjänare i vrede, du som har varit min hjälp; förskjut mig icke, övergiv mig icke, du min frälsnings Gud. -
|
10 |
Nej, om än min fader och min moder övergiva mig, skall HERREN upptaga mig. -
|
11 |
Visa mig, HERRE, din väg, och led mig på en jämn stig, för mina förföljares skull. -
|
12 |
Överlämna mig icke åt mina ovänners vilja; ty mot mig uppstå falska vittnen och män som andas våld. -
|
13 |
Ja, jag tror förvisso att jag skall få se HERRENS goda i de levandes land. -
|
14 |
Förbida HERREN, var frimodig och oförfärad i ditt hjärta; ja, förbida HERREN. -
|