| 38 Kapitlet |
1 |
En psalm av David; till åminnelse. -
|
2 |
HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede. -
|
3 |
Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig. -
|
4 |
Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull. -
|
5 |
Ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga. -
|
6 |
Mina sår stinka och flyta för min dårskaps skull. -
|
7 |
Jag går krokig och mycket lutande; hela dagen går jag sörjande. -
|
8 |
Ty mina länder äro fulla av brand, och intet helt finnes på min kropp. -
|
9 |
Jag är vanmäktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull. -
|
10 |
Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold. -
|
11 |
Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta. -
|
12 |
Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån. -
|
13 |
Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen. -
|
14 |
Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun; -
|
15 |
ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun. -
|
16 |
Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud. -
|
17 |
Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar. -
|
18 |
Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig; -
|
19 |
ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd. -
|
20 |
Men mina fiender få leva och äro mäktiga, och många äro de som hata mig utan sak, -
|
21 |
de som löna gott med ont, och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda. -
|
22 |
Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig. -
|
23 |
Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning. -
|