| 66 Kapitlet |
1 |
För sångmästaren; en sång, en psalm. Höjen jubel till Gud, alla länder; -
|
2 |
lovsjungen hans namns ära, given honom ära och pris. -
|
3 |
Sägen till Gud: Huru underbara äro icke dina gärningar! För din stora makts skull visa dina fiender dig underdånighet. -
|
4 |
Alla länder skola tillbedja och lovsjunga dig; de skola lovsjunga ditt namn. Sela. -
|
5 |
Kommen och sen vad Gud har gjort; underbara äro hans gärningar mot människors barn. -
|
6 |
Han förvandlade havet till torrt land; till fots gingo de genom floden; då gladdes vi över honom. -
|
7 |
Genom sin makt råder han evinnerligen, hans ögon giva akt på hedningarna; de gensträviga må icke förhäva sig. Sela. -
|
8 |
Prisen, I folk, vår Gud, och låten hans lov ljuda högt; -
|
9 |
ty han har beskärt liv åt vår själ och har icke låtit vår fot vackla. -
|
10 |
Ty väl prövade de oss, o Gud, du luttrade oss, såsom silver luttras; -
|
11 |
du förde oss in i fängelse, du lade en tung börda på vår rygg; -
|
12 |
du lät människor fara fram över vårt huvud, vi måste gå genom eld och vatten. Men du har fört oss ut och vederkvickt oss. -
|
13 |
Så kommer jag då till ditt hus med brännoffer, jag vill infria mina löften till dig, -
|
14 |
dem till vilka mina låppar öppnade sig, och som min mun uttalade i min nöd. -
|
15 |
Brännoffer av feta får vill jag frambära åt dig, med offerånga av vädurar; jag vill offra både tjurar och bockar. Sela. -
|
16 |
Kommen och hören, så vill jag förtälja för eder, I alla som frukten Gud, vad han har gjort mot min själ. -
|
17 |
Till honom ropade jag med min mun, och lovsång var redan på min tunga. -
|
18 |
Om jag hade förehaft något orätt i mitt hjärta, så skulle Herren icke höra mig. -
|
19 |
Men Gud har hört mig, han har aktat på mitt bönerop. -
|
20 |
Lovad vare Gud, som icke har förkastat min bön eller vänt ifrån mig sin nåd! -
|