77 Kapitlet

  För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm.  

-

  Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.  

-

  På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.  

-

  Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. Sela.  

-

  Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.  

-

  Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.  

-

  Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.  

-

  Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?  

-

  Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?  

-

  Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? Sela.  

-

  Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.  

-

  Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;  

-

  jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.  

-

  Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?  

-

  Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.  

-

  Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. Sela.  

-

  Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.  

-

  Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.  

-

  Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.  

-

  Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke.  

-

  Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.  

-