| 81 Kapitlet |
1 |
För sångmästaren, till Gittít; av Asaf. -
|
2 |
Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud. -
|
3 |
Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare. -
|
4 |
Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag. -
|
5 |
Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt. -
|
6 |
Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt: -
|
7 |
»Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen. -
|
8 |
I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. Sela. -
|
9 |
Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig! -
|
10 |
Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud. -
|
11 |
Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den. -
|
12 |
Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes. -
|
13 |
Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag. -
|
14 |
O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar! -
|
15 |
Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner. -
|
16 |
De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen. -
|
17 |
Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig.» -
|