105 Kapitlet

  Tacken HERREN, åkallen hans namn, gören hans gärningar kunniga bland folken.  

-

  Sjungen till hans ära, lovsägen honom, talen om alla hans under.  

-

  Berömmen eder av hans heliga namn; glädje sig av hjärtat de som söka HERREN.  

-

  Frågen efter HERREN och hans makt, söken hans ansikte beständigt.  

-

  Tänken på de underbara verk som han har gjort, på hans under och hans muns domar,  

-

  I Abrahams, hans tjänares, säd, I Jakobs barn, hans utvalda.  

-

  Han är HERREN, vår Gud; över hela jorden gå hans domar.  

-

  Han tänker evinnerligen på sitt förbund, intill tusen släkten på vad han har stadgat,  

-

  på det förbund han slöt med Abraham och på sin ed till Isak.  

-

  Han fastställde det för Jakob till en stadga, för Israel till ett evigt förbund;  

-

  han sade: »Åt dig vill jag giva Kanaans land, det skall bliva eder arvedels lott.»  

-

  Då voro de ännu en liten hop, de voro ringa och främlingar därinne.  

-

  Och de vandrade åstad ifrån folk till folk, ifrån ett rike bort till ett annat.  

-

  Han tillstadde ingen att göra dem skada, han straffade konungar för deras skull:  

-

  »Kommen icke vid mina smorda, och gören ej mina profeter något ont.»  

-

  Och när han bjöd hungersnöd komma över landet och fördärvade allt deras livsuppehälle,  

-

  då sände han åstad en man framför dem: Josef blev såld till träl.  

-

  Man slog hans fötter i bojor, i järn fick han ligga fjättrad,  

-

  till den tid då hans ord uppfylldes, då HERRENS tal bevisade hans oskuld.  

-

  Då sände konungen och lät släppa honom lös, folkens behärskare gav honom fri.  

-

  Han satte honom till herre över sitt hus, till att råda över all hans egendom;  

-

  han skulle binda hans furstar efter sin vilja och lära hans äldste vishet.  

-

  Och Israel kom till Egypten, Jakob blev en gäst i Hams land.  

-

  Och HERREN gjorde sitt folk mycket fruktsamt och mäktigare än dess ovänner voro,  

-

  de vilkas hjärtan han vände till att hata hans folk, till att lägga onda råd mot hans tjänare.  

-

  Han sände Mose, sin tjänare, och Aron, som han hade utvalt.  

-

  De gjorde hans tecken ibland dem och under i Hams land.  

-

  Han sände mörker och lät allt bliva mörkt; och de stodo icke emot hans ord.  

-

  Han förvandlade deras vatten till blod och lät så deras fiskar dö.  

-

  Deras land kom att vimla av paddor, ända in i deras konungars kamrar.  

-

  Han bjöd, och flugsvärmar kommo, mygg i hela deras land.  

-

  Han gav dem hagel för regn, eldslågor sände han i deras land.  

-

  Och han slog deras vinträd och fikonträd och bröt sönder träden i deras land.  

-

  Han bjöd, och gräshoppor kommo, och gräsmaskar i tallös mängd.  

-

  De åto upp alla örter i deras land, de åto upp frukten på deras mark.  

-

  Och han slog allt förstfött i deras land, förstlingen av all deras kraft.  

-

  Så förde han dem ut, med silver och guld, och i hans stammar var ingen som stapplade.  

-

  Egyptierna gladde sig, när de drogo ut; ty förskräckelse för Israel hade fallit över dem.  

-

  Han bredde ut ett moln till skygd, och en eld för att lysa om natten.  

-

  De begärde, då lät han vaktlar komma, och med bröd från himmelen mättade han dem.  

-

  Han öppnade klippan, och vatten flödade; det gick genom öknen såsom en ström.  

-

  Ty han tänkte på sitt heliga ord, på sin tjänare Abraham.  

-

  Så förde han ut sitt folk med fröjd, med jubel dem som han hade utvalt.  

-

  Han gav åt dem hedningarnas länder, och folkens förvärv fingo de till besittning,  

-

  för att de skulle hålla hans stadgar och taga hans lagar i akt. Halleluja!  

-