106 Kapitlet

  Halleluja! Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.  

-

  Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov?  

-

  Saliga äro de som akta på vad rätt är, de som alltid öva rättfärdighet.  

-

  Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk, besök mig med din frälsning,  

-

  så att jag med lust får se dina utvaldas lycka, glädja mig med ditt folks glädje, berömma mig med din arvedel.  

-

  Vi hava syndat likasom våra fäder, vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.  

-

  Våra fäder i Egypten aktade icke på dina under; de tänkte icke på dina många nådegärningar, utan voro gensträviga vid havet, invid Röda havet.  

-

  Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt kunnig.  

-

  Han näpste Röda havet, så att det blev torrt, och förde dem genom djupen såsom genom en öken.  

-

  Han frälste dem från deras motståndares hand och förlossade dem ifrån fiendens hand.  

-

  Vattnet övertäckte deras ovänner; icke en enda av dem blev kvar.  

-

  Då trodde de på hans ord, då sjöngo de hans lov.  

-

  Men snart glömde de hans gärningar, de förbidade icke hans råd.  

-

  De grepos av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken.  

-

  Då gav han dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom över dem.  

-

  Och de upptändes av avund mot Mose i lägret, mot Aron, HERRENS helige.  

-

  Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan och övertäckte Abirams hop.  

-

  Och eld begynte brinna i deras hop, en låga brände upp de ogudaktiga.  

-

  De gjorde en kalv vid Horeb och tillbådo ett gjutet beläte;  

-

  sin ära bytte de bort mot bilden av en oxe, som äter gräs.  

-

  De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten,  

-

  så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.  

-

  Då hotade han att förgöra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, trädde fram såsom medlare inför honom till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva.  

-

  De föraktade det ljuvliga landet och trodde icke på hans ord.  

-

  De knorrade i sina tält och lyssnade icke till HERRENS röst.  

-

  Då lyfte han upp sin hand mot dem och svor att slå ned dem i öknen,  

-

  att slå ned deras barn ibland hedningarna och förströ dem i länderna.  

-

  Och de slöto sig till Baal-Peor och åto det som var offrat åt döda.  

-

  De förtörnade Gud med sina gärningar, och en hemsökelse bröt in över dem.  

-

  Men Pinehas trädde fram och skipade rätt, och så upphörde hemsökelsen;  

-

  det vart honom räknat till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.  

-

  De förtörnade honom ock vid Meribas vatten, och det gick Mose illa för deras skull.  

-

  Ty de voro gensträviga mot hans Ande, och han talade obetänksamt med sina läppar.  

-

  De förgjorde icke de folk om vilka HERREN hade givit dem befallning,  

-

  utan beblandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar.  

-

  De tjänade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara.  

-

  Och de offrade sina söner och döttrar till offer åt onda andar.  

-

  Ja, de utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod och offrade dessa åt Kanaans avgudar; och landet vart ohelgat genom blodskulder.  

-

  Så blevo de orena genom sina gärningar och betedde sig trolöst i sina verk.  

-

  Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk, och hans arvedel blev honom en styggelse.  

-

  Och han gav dem i hedningars hand, så att de som hatade dem fingo råda över dem.  

-

  Deras fiender trängde dem, och de blevo kuvade under deras hand.  

-

  Många gånger räddade han dem, men de voro gensträviga i sin egenvilja och förgingos så genom sin missgärning.  

-

  Men han såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop.  

-

  Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd.  

-

  Och han lät dem finna barmhärtighet inför alla dem som hade fört dem i fångenskap.  

-

  Fräls oss, HERRE, vår Gud, och församla oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov. ----  

-

  Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket säge: »Amen, Halleluja!»  

-