| 130 Kapitlet |
1 |
En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE. -
|
2 |
Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud. -
|
3 |
Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå? -
|
4 |
Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig. -
|
5 |
Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord. -
|
6 |
Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen. -
|
7 |
Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom. -
|
8 |
Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar. -
|