1 Kapitlet

  Detta är Salomos ordspråk, Davids sons, Israels konungs.  

-

  Av dem kan man lära vishet och tukt,  

-

  så ock att förstå förståndigt tal. Av dem kan man undfå tuktan till insikt och lära rättfärdighet, rätt och redlighet.  

-

  De kunna giva åt de fåkunniga klokhet, åt den unge kunskap och eftertänksamhet.  

-

  Genom att höra på dem förökar den vise sin lärdom och förvärvar den förståndige rådklokhet.  

-

  Av dem lär man förstå ordspråk och djupsinnigt tal, de vises ord och deras gåtor.  

-

  HERRENS fruktan är begynnelsen till kunskap; vishet och tuktan föraktas av oförnuftiga.  

-

  Hör, min son, din faders tuktan, och förkasta icke din moders undervisning.  

-

  Ty sådant är en skön krans för ditt huvud och en kedja till prydnad för din hals.  

-

  Min son, om syndare locka dig, så följ icke.  

-

  Om de säga: »Kom med oss; vi vilja lägga oss på lur efter blod, sätta försåt för de oskyldiga, utan sak;  

-

  såsom dödsriket vilja vi uppsluka dem levande, friska och sunda, såsom fore de ned i graven;  

-

  allt vad dyrbart är skola vi vinna, vi skola fylla våra hus med byte;  

-

  dela du med oss vår lott, alla skola vi hava samma pung» --  

-

  då, min son, må du ej vandra samma väg som de. Nej, håll din fot ifrån deras stig,  

-

  ty deras fötter hasta till vad ont är, och äro snara, när det gäller att utgjuta blod.  

-

  Ty väl är det fåfängt, då man vill fånga fåglar, att breda ut nätet i hela flockens åsyn.  

-

  Men dessa ligga på lur efter sitt eget blod, de sätta försåt för sina egna liv.  

-

  Så går det envar som söker orätt vinning: sin egen herre berövar den livet.  

-

  Visheten höjer sitt rop på gatan, på torgen låter hon höra sin röst.  

-

  I bullrande gathörn predikar hon; där portarna i staden öppna sig, där talar hon sina ord:  

-

  Huru länge, I fåkunnige, skolen I älska fåkunnighet? Huru länge skola bespottarna hava sin lust i bespottelse och dårarna hata kunskap?  

-

  Vänden om och akten på min tillrättavisning; se, då skall jag låta min ande flöda för eder jag skall låta eder förnimma mina ord.  

-

  Eftersom I icke villen höra, när jag ropade, eftersom ingen aktade på, när jag räckte ut min hand,  

-

  eftersom I läten allt mitt råd fara och icke villen veta av min tillrättavisning  

-

  därför skall ock jag le vid eder ofärd och bespotta, när det kommer, som I frukten,  

-

  ja, när det I frukten kommer såsom ett oväder, när ofärden nalkas eder såsom en storm och över eder kommer nöd och ångest.  

-

  Då skall man ropa till mig, men jag skall icke svara, man skall söka mig, men icke finna mig.  

-

  Därför att de hatade kunskap och icke funno behag i HERRENS fruktan,  

-

  ej heller ville följa mitt råd, utan föraktade all min tillrättavisning,  

-

  därför skola de få äta sina gärningars frukt och varda mättade av sina egna anslag.  

-

  Ty av sin avfällighet skola de fåkunniga dräpas. och genom sin säkerhet skola dårarna förgås.  

-

  Men den som hör mig, han skall bo i trygghet och vara säker mot olyckans skräck.  

-