5 Kapitlet

  Min son, akta på min vishet, böj ditt öra till mitt förstånd,  

-

  så att du bevarar eftertänksamhet och låter dina läppar taga kunskap i akt.  

-

  Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar, och halare än olja är hennes mun.  

-

  Men på sistone bliver hon bitter såsom malört och skarp såsom ett tveeggat svärd.  

-

  Hennes fötter styra nedåt mot döden till dödsriket draga hennes steg.  

-

  Livets väg vill hon ej akta på; hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det.  

-

  Så hören mig nu, I barn, och viken icke ifrån min muns tal.  

-

  Låt din väg vara fjärran ifrån henne, och nalkas icke dörren till hennes hus.  

-

  Må du ej åt andra få offra din ära, ej dina år åt en som hämnas grymt;  

-

  må icke främmande få mätta sig av ditt gods och dina mödors frukt komma i en annans hus,  

-

  så att du själv på sistone måste sucka, när ditt hull och ditt kött är förtärt.  

-

  och säga: »Huru kunde jag så hata tuktan, huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning!  

-

  Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst, och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig?  

-

  Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är, mitt i församling och menighet.  

-

  Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen källa.  

-

  Icke vill du att dina flöden skola strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?  

-

  Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig.  

-

  Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje;  

-

  hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen, hennes barm förnöje dig alltid, i hennes kärlek finne du ständig din lust.  

-

  Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna? Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn?  

-

  Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade, och på alla hennes stigar giver han akt.  

-

  Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.  

-

  Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig; ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall.  

-