7 Kapitlet

  Min son, tag vara på mina ord, och göm mina bud inom dig.  

-

  Håll mina bud, så får du leva, och bevara min undervisning såsom din ögonsten.  

-

  Bind dem vid dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.  

-

  Säg till visheten: »Du är min syster», och kalla förståndet din förtrogna,  

-

  så att de bevara dig för främmande kvinnor, för din nästas hustru, som talar hala ord.  

-

  Ty ut genom fönstret i mitt hus, fram genom gallret där blickade jag;  

-

  då såg jag bland de fåkunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan förstånd.  

-

  Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde, på vägen till hennes hus skred han fram,  

-

  skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker rådde  

-

  Se, då kom där en kvinna honom till mötes; hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt.  

-

  Yster och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro i hennes hus.  

-

  Än var hon på gatan, än var hon på torgen vid vart gathörn stod hon på lur.  

-

  Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fräckhet i sin uppsyn:  

-

  »Tackoffer har jag haft att frambära; i dag har jag fått infria mina löften.  

-

  Därför gick jag ut till att möta dig jag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig.  

-

  Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten.  

-

  Jag har bestänkt min bädd med myrra, med aloe och med kanel.  

-

  Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen, och förlusta oss med varandra i älskog.  

-

  Ty min man är nu icke hemma han har rest en lång väg bort.  

-

  Sin penningpung tog han med sig; först vid fullmånstiden kommer han hem.»  

-

  Så förleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina läppars halhet förför hon honom.  

-

  Han följer efter henne med hast, lik oxen som går för att slaktas, och lik fången som föres bort till straffet för sin dårskap;  

-

  ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fågeln som skyndar till snaran, utan att förstå att det gäller dess liv.  

-

  Så hören mig nu, I barn, och given akt på min muns tal.  

-

  Låt icke ditt hjärta vika av till hennes vägar, och förvilla dig ej in på hennes stigar.  

-

  Ty många som ligga slagna äro fällda av henne, och stor är hopen av dem hon har dräpt.  

-

  Genom hennes hus gå dödsrikets vägar, de som föra nedåt till dödens kamrar.  

-