31 Kapitlet

  Detta är konung Lemuels ord, vad hans moder sade, när hon förmanade honom:  

-

  Hör, min son, ja, hör, du mitt livs son, hör, du mina löftens son.  

-

  Giv icke din kraft åt kvinnor, vänd icke dina vägar till dem som äro konungars fördärv.  

-

  Ej konungar tillkommer det, Lemoel, ej konungar tillkommer det att dricka vin ej furstar att fråga efter starka drycker.  

-

  De kunde eljest under sitt drickande förgäta lagen och förvända rätten för alla eländets barn.  

-

  Nej, åt den olycklige give man starka drycker och vin åt dem som hava en bedrövad själ.  

-

  Må dessa dricka och förgäta sitt armod och höra upp att tänka på sin vedermöda.  

-

  Upplåt din mun till förmån för den stumme och till att skaffa alla hjälplösa rätt.  

-

  Ja, upplåt din mun och döm med rättvisa, och skaffa den betryckte och fattige rätt. ----  

-

  En idog hustru, var finner man en sådan? Långt högre än pärlor står hon i pris.  

-

  På henne förlitar sig hennes mans hjärta, och bärgning kommer icke att fattas honom.  

-

  Hon gör honom vad ljuvt är och icke vad lett är, i alla sina levnadsdagar.  

-

  Omsorg har hon om ull och lin och låter sina händer arbeta med lust.  

-

  Hon är såsom en köpmans skepp, sitt förråd hämtar hon fjärran ifrån.  

-

  Medan det ännu är natt, står hon upp och sätter fram mat åt sitt husfolk, åt tjänarinnorna deras bestämda del.  

-

  Hon har planer på en åker, och hon skaffar sig den; av sina händers förvärv planterar hon en vingård.  

-

  Hon omgjordar sina länder med kraft och lägger driftighet i sina armar.  

-

  Så förmärker hon att hennes hushållning går väl; hennes lampa släckes icke ut om natten.  

-

  Till spinnrocken griper hon med sina händer, och hennes fingrar fatta om sländan.  

-

  För den betryckte öppnar hon sin hand och räcker ut sina armar mot den fattige.  

-

  Av snötiden fruktar hon intet för sitt hus, ty hela hennes hus har kläder av scharlakan.  

-

  Sköna täcken gör hon åt sig, hon har kläder av finaste linne och purpur.  

-

  Hennes man är känd i stadens portar, där han sitter bland landets äldste.  

-

  Fina linneskjortor gör hon och säljer dem, och bälten avyttrar hon till krämaren.  

-

  Kraft och heder är hennes klädnad, och hon ler mot den dag som kommer.  

-

  Sin mun upplåter hon med vishet, och har vänlig förmaning på sin tunga.  

-

  Hon vakar över ordningen i sitt hus och äter ej i lättja sitt bröd.  

-

  Hennes söner stå upp och prisa henne säll, hennes man likaså och förkunnar hennes lov:  

-

  »Många idoga kvinnor hava funnits, men du, du övergår dem allasammans.»  

-

  Skönhet är förgänglig och fägring en vindfläkt; men prisas må en hustru som fruktar HERREN.  

-

  Må hon få njuta sina gärningars frukt; hennes verk skola prisa henne i portarna.  

-