3 Kapitlet

  Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.  

-

  Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.  

-

  Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.  

-

  Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.  

-

  Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.  

-

  I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.  

-

  Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.  

-

  Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.  

-

  Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.  

-

  En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.  

-

  Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.  

-

  Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.  

-

  Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.  

-

  Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.  

-

  Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.  

-

  Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.  

-

  Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.  

-

  Jag sade: »Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN.»  

-

  Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!  

-

  Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.  

-

  Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:  

-

  HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.  

-

  Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.  

-

  HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.  

-

  HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.  

-

  Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.  

-

  Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.  

-

  Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.  

-

  Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.  

-

  Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.  

-

  Ty Herren förkastar icke för evig tid;  

-

  utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.  

-

  Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.  

-

  Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,  

-

  att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,  

-

  att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?  

-

  Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?  

-

  Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?  

-

  Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?  

-

  Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.  

-

  Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.  

-

  Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.  

-

  Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.  

-

  Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.  

-

  Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.  

-

  Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.  

-

  Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.  

-

  Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.  

-

  Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,  

-

  till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.  

-

  Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.  

-

  Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.  

-

  De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.  

-

  Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: »Det är ute med mig.»  

-

  Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.  

-

  Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.  

-

  Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: »Frukta icke.»  

-

  Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.  

-

  Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.  

-

  Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.  

-

  Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.  

-

  Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.  

-

  Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.  

-

  Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.  

-

  Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.  

-

  Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel.  

-