| 5 Kapitlet |
1 |
Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek. -
|
2 |
Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars. -
|
3 |
Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor. -
|
4 |
Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala. -
|
5 |
Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila. -
|
6 |
Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med. -
|
7 |
Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar. -
|
8 |
Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld. -
|
9 |
Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd. -
|
10 |
Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull. -
|
11 |
Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer. -
|
12 |
Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn. -
|
13 |
Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor. -
|
14 |
De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel. -
|
15 |
Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad. -
|
16 |
Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så! -
|
17 |
Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade, -
|
18 |
för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå. -
|
19 |
Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte. -
|
20 |
Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt? -
|
21 |
Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom. -
|
22 |
Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan? -
|