6 Kapitlet

  Vad skola vi då säga? Skola vi förbliva i synden, för att nåden skall bliva så mycket större?  

-

  Bort det! Vi som hava dött från synden, huru skulle vi ännu kunna leva i den?  

-

  Veten I då icke att vi alla som hava blivit döpta till Kristus Jesus, vi hava blivit döpta till hans död?  

-

  Och vi hava så, genom detta dop till döden, blivit begravna med honom, för att, såsom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet, också vi skola vandra i ett nytt väsende, i liv.  

-

  Ty om vi hava vuxit samman med honom genom en lika död, så skola vi ock vara sammanvuxna med honom genom en lika uppståndelse.  

-

  Vi veta ju detta, att vår gamla människa har blivit korsfäst med honom, för att syndakroppen skall göras om intet, så att vi icke mer tjäna synden.  

-

  Ty den som är död, han är friad ifrån synden.  

-

  Hava vi nu dött med Kristus, så tro vi att vi ock skola leva med honom,  

-

  eftersom vi veta att Kristus, sedan han har uppstått från de döda, icke mer dör; döden råder icke mer över honom.  

-

  Ty hans död var en död från synden en gång för alla, men hans liv är ett liv för Gud.  

-

  Så mån ock I hålla före att I ären döda från synden och leven för Gud, i Kristus Jesus.  

-

  Låten därför icke synden hava väldet i edra dödliga kroppar, så att I lyden deras begärelser.  

-

  Och ställen icke edra lemmar i syndens tjänst, att vara orättfärdighetsvapen, utan ställen eder själva i Guds tjänst, såsom de där från döden hava kommit till livet, och edra lemmar i Guds tjänst, att vara rättfärdighetsvapen.  

-

  Ty synden skall icke råda över eder, eftersom I icke stån under lagen, utan under nåden.  

-

  Huru är det alltså? Skola vi synda, eftersom vi icke stå under lagen, utan under nåden? Bort det!  

-

  I veten ju, att när I ställen eder i någons tjänst för att lyda honom, så ären I tjänare under denne, som I sålunda lyden, vare sig det är under synden, vilket leder till död, eller under lydnaden, vilket leder till rättfärdighet.  

-

  Men Gud vare tack för att den tid är förbi, då I voren syndens tjänare, och för att I haven blivit av hjärtat lydiga, så att I följen den lära som har givits eder till mönsterbild,  

-

  och för att I, när I nu haven gjorts fria ifrån synden, haven blivit tjänare under rättfärdigheten --  

-

  om jag nu får tala på människosätt, för eder köttsliga svaghets skull. Ja, likasom I förr ställden edra lemmar i orenhetens och orättfärdighetens tjänst, till orättfärdighet, så mån I nu ställa edra lemmar i rättfärdighetens tjänst, till helgelse.  

-

  Medan I voren syndens tjänare, voren I ju fria ifrån rättfärdighetens tjänst;  

-

  men vilken frukt skördaden I då därav? Jo, det som I nu blygens för; änden på sådant är ju döden.  

-

  Men nu, då I haven gjorts fria ifrån synden och blivit Guds tjänare, nu skörden I frukten av detta: I varden helgade; och änden bliver att I undfån evigt liv.  

-

  Ty den lön som synden giver är döden, men den gåva som Gud av nåd giver är evigt liv, i Kristus Jesus, vår Herre.  

-