2 Kapitlet

  Mina bröder, menen icke att tron på vår Herre Jesus Kristus, den förhärligade, kan stå tillsammans med att hava anseende till personen.  

-

  Om till exempel i eder församling inträder en man med guldring på fingret och i präktiga kläder, och jämte honom inträder en fattig man i smutsiga kläder,  

-

  och I då vänden edra blickar till den som bär de präktiga kläderna och sägen till honom: »Sitt du här på denna goda plats», men däremot sägen till den fattige: »Stå du där», eller: »Sätt dig därnere vid min fotapall» --  

-

  haven I icke då kommit i strid med eder själva och blivit domare som döma efter orätta grunder?  

-

  Hören, mina älskade bröder: Har icke Gud utvald just dem som i världens ögon äro fattiga till att bliva rika i tro, och att få till arvedel det rike han har lovat åt dem som älska honom?  

-

  I åter haven visat förakt för den fattige. Är det då icke de rika som förtrycka eder, och är det icke just de, som draga eder inför domstolarna?  

-

  Är det icke de, som smäda det goda namn som är nämnt över eder?  

-

  Om I, såsom skriften bjuder, fullgören den konungsliga lagen: »Du skall älska din nästa såsom dig själv», då gören I visserligen väl.  

-

  Men om I haven anseende till personen, så begån I synd och bliven av lagen överbevisade om att vara överträdare.  

-

  Ty om någon håller hela lagen i övrigt, men felar i ett, så är han skyldig till allt.  

-

  Densamme som sade: »Du skall icke begå äktenskapsbrott», han sade ju ock: »Du skall icke dräpa.» Om du nu visserligen icke begår äktenskapsbrott, men dräper, så är du dock en lagöverträdare.  

-

  Talen och handlen så, som det höves människor vilka skola dömas genom frihetens lag.  

-

  Ty domen skall utan barmhärtighet drabba den som icke har visat barmhärtighet; barmhärtighet åter kan frimodigt träda fram inför domen.  

-

  Mina bröder, vartill gagnar det, om någon säger sig hava tro, men icke har gärningar? Icke kan väl tron frälsa honom?  

-

  Om någon, vare sig en broder eller en syster, saknade kläder och vore utan mat för dagen  

-

  och någon av eder då sade till denne: »Gå i frid, kläd dig varmt, och ät dig mätt» -- vartill gagnade detta, såframt han icke därjämte gåve honom vad hans kropp behövde?  

-

  Så är ock tron i sig själv död, om den icke har med sig gärningar.  

-

  Nu torde någon säga: »Du har ju tro?» -- »Ja, och jag har också gärningar; visa mig du din tro utan gärningar, så vill jag genom mina gärningar visa dig min tro.»  

-

  Du tror att Gud är en. Däri gör du rätt; också de onda andarna tro det och bäva.  

-

  Men vill du då förstå, du fåkunniga människa, att tron utan gärningar är till intet gagn!  

-

  Blev icke Abraham, vår fader, rättfärdig av gärningar, när han frambar sin son Isak på altaret?  

-

  Du ser alltså att tron samverkade med hans gärningar, och av gärningarna blev tron fullkomnad,  

-

  och så fullbordades det skriftens ord som säger: »Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet»; och han blev kallad »Guds vän».  

-

  I sen alltså att det är av gärningar som en människa bliver rättfärdig, och icke av tro allenast.  

-

  Och var det icke på samma sätt med skökan Rahab? Blev icke hon rättfärdig av gärningar, när hon tog emot sändebuden och sedan på en annan väg släppte ut dem?  

-

  Ja, såsom kroppen utan ande är död, så är ock tron utan gärningar död.  

-